När dansade du senast tryckare?
Tyvärr tror jag det är ironiska tryckaren, och det är inte alls lika bra förstås. Tryckaren skall handla om hjärta och smärta och man skall tänka att nu dör jag och Bonjovi sjunger Always.

Låten som får en på omedelbart fredagshumör?

Det finns det nog bra om. Håkan Hellström orsakar nog dans i benen i mig och en lust att skrika med i alla sånger. Kank spela lite låtsasluftinstrument. Många annars dåliga låtar orsakar nästan rytmstörningar på grund av så himmelens bra festminnen. Bland annat Kaija Koos "Tuu lähemmäs beibi".

Bästa festen någonsin?

Herregud, herregud. Jag är så lyckligt lottad med dem att det är omöjligt att välja. Men vssa fester tål att nämnas: Vappen för något år sedan som var totaleufori i flera dagar med disco, solhäng med absolut bästa vänner, picnic, pizzor, väli-trance. En midsommar på Kökar med bara spontana ting, gitarrer, dans och sjuka, sjuka saker och äventyr. Alla Nagustockar med bara bra händelser i flera dagar, skogsrave, tältdisco, bastu, bad i Backstreet boys-anda, drinkar ut honunsgmeloner, grillade hamburgaren varje dag. Köksfester med bara en bästa vän, filt på golvet, rödvin, Marvin Gaye och världsbästa diskussioner. Många midsommrar med brunchar, mimosor, bastu, nattliga pyllypallospel, dragspelsdans, avskedssånger på bryggor, Bellman, dagsfyllor med skumpa.

Nä, vet ni. Gud jag har nästan bara varit på bra fester. Jag måste skriva en roman om dem.

Drinkrecept som alltid funkar?

Tag en honungsmelon. Gröp den, lämna kvar en del fruktkött. Blanda in vittvin och sprite eller vichy. Iskross, socker. Blanda. Lägg i sugrör. Drick det somrigaste och bästa som finns. En annan vinnare är fashiondrycken, skumpa med Tropicana äppelmustsaft. 

Värsta efterfestminnet?

Efterfester brukar per definition vara bra. Många bra minnen, mindre dåliga. Bästa efterfester är i parker och sen skall man leka lekar där. Och dricka äckligt vin ur flaskor och plastmuggar någon alltid råkar ha med sig. Också hattfester höjer vilken efterfest som helst.

Youtube-klipp som man måste se på förfesten?

Det finns inga sådana. Däremot är samtliga sådana man kan visa om man vill ha en dålig förfest. Det värsta jag vet är en "fest" var någon får för sig att visa youtubeklippar och resten känner sig obligerade att se på dem, vågar inte prata (klippet är tio minuter långt och typen som visar den säger hela tiden: "Schh! Snart kommer det bästa!") och är rädda för att de inte skall tycka den är rolig och skratta på rätt ställen.

Har du hällt ett ölstop över någon?

Har aldrig demonstrativt kastat öl på någon. Däremot har jag demonstrativt kastat vatten på en äcklig man. Ädla öl skulle jag inte kasta på dylikt.

Värsta klädmissen i festligt sammanhang?

Allt som stavas PARTYTOPP är nog bara fel. Och jag tror nog att jag haft en sådan period någon gång.

Det som nog var roligt när det begav sig, men senare visade sig vara en jättemiss, var Hangö-regatta barfota. Oh, the smärta. Oh, the timmar min systers man grävde ut saker ur mina fotbotten. Men oh, så roligt jag hade natten innan! Dans och bad och vilda fester.

Sjukaste festivalminnet?

När jag upplevde mig bli ett med naturen på Faces och kastade bort mina skor under en reggaekeikka. Någn dag senare hade jag väldigt kalla och smutsiga fötter och var inte alls mera lika ett med något.

Dansa med mig annars tar jag mitt liv.

Oslagbar nattmat?

Hamböögöös slår aldrig fel. Men bäst är det ju att komma hem och hitta festrestmat i kylskåp.

Bästa samtalsämnet med taxichauffören på vägen hem?

Otaliga. Har lekt, skämtat, använt handdockor som rekvisita för dialoger, talat kvantfysik, stannat på kaffen med förtjusta chaufförer, konverserat på ryska, everything goes.

Stans bästa krog?

Mycket svårt att säga. Ysin har nog en egen plats i mitt hjärta. Shanghai Cowboy har erbjudit ypperlig fest. Kaivo var i tidernas tider det bästa. Sommarfester är alltid bra.

Bästa festsällskapet?

Alla mina vänner i en kombination gör något så galet bra att ni vet inte ens. Vad jag redan väntar på nästa gång som alla galna musketörer och annat löst pack ( Be-bop wants to DANCE!) möts igen.

En dancemove som alltid fungerar?

Allmänt sjukt energiskt hoppande, kullerbyttor och ilmaskitta.

När är det dags att gå hem?

När man får traska genom sommarsoldränkta morgonlandskap. Det är det vackraste jag vet. En gång kom jag hem i solens sken och drog ut en madrass på balkongen för att inte missa soltimmar. Inte så trevligt senare, kan jag berätta. Men sedan började det duggregna och då balkongen hadetak hade jag den skönaste sommardagen där.

Fram till denna dag har jag varit riktigt sprängfylld av energi. Jag kunde delta helst i allt, träffa alla, organisera allt, skriva allt. Det känns som om det inte kunde finnas tillräckligt att ta itu med. Jag till och med lagade världshistoriens bästa fetaköttbullar igår, bara som ett litet marginellt plus i boken.

Sen blev jag lite förkyld. Sitter på jobb och fryser och är inte särdelels världshärskaraktig alls. Drömmer mest om duntäcken och veckoslut. Inte nya föreningar och maffiga och välskrivna rapporter.*

* Världsalltets nördigaste drömmar, för övrigt. Som tur drömmer jag också om utrikespolitiska uppgifter, feministiska genombrott och -manifest, revolutioner, apelsiner och delfiner och så.

Och så vänder sig debatten igen.

Det har inte skrivit  mycket om de ytterst osakliga kommentarerna och slagorden som florerat på bland annat Facebook, gällande presidentkandidaten Haavisto. Öppna valfri nätdebatt så får du högst antagligen ta del av veritabel dynga i retorisk mening, med otroliga påhopp i homofobisk eller icke-sakbaserad anda.

Men vet ni vad det istället skrivs om? Jag har väntat på detta en tid redan och idag fick jag ropa mitt BINGO.

En av bloggarna på Suomen Kuvalehti skriver om hur Haavistos anhängare borde lugna ner sig för att inte orsaka motreaktioner hos andra. Delvis kan jag förstå vissa aspekter av denna åsikt, har som sagt själv varit lite rädd för att balansskålen skall kasta åt just detta åsiktshåll. Men sedan kommer vi till det fantastiska: personen i fråga menar att Niinistös anhängare har fattat att inte köra med detta, kanske på grund av att det är så säkert med Niinistös vinst att de inte behövt "kiihkoile". Skribenten medger därefter att det kanske förekommit lite osakliga kommentarer.

Den sista meningen går så ypperligt ihop med de föregående och de föregående så ypperligt ihop med de kommentarer om homosexualitet, civiltjänstgöring och osanningsenligt framförande av Haavistos meriter som haft kraftig spridning. För mig personloigen blev allt ännu mer underhållande av att länken postades av en Facebookbekant som någon dag sedan spred på en av dessa jämförelser mellan kandidaterna, i vilken man i parentes meddelar könet på Haavistos partner och förminskar och lämnar bvort delar av Haavistos otroliga utrikespolitiska meriter.

Men för all del, det är bra att fokusera.

 *om än: tänk så praktiskt att framföra en åsikt om att de som stöder den presidentkandidaten man inte stöder skall förstå att inte kampanjera alls. För det kan ju vara STÖRANDE, ni vet.

Märkväl, jag anser ännu också att sakdebatt är av yttersta vikt i demokrati och man får och borde tala fast hela tiden om val och åsikter. Men att dra det till osakligheter som inte mera tangerar frågan är inte okej. Och det är inte heller okej att be någon annan sluta med sakargument.

Helt ansvarslöst har jag lämnat er ensamma i denna kalla och mörka, ibland relativt homofobiska, värld.

Ack, ack, jag är sidu sjukt upptagen med att skapa ett nytt jag. Jag är en stor vän av överdrivet "jaget som projekt"-tänkande och utvecklar mina teorier just nu på mig själv. Därför försöker jag praktisera hypersocialitet, gymnastik, simning, kvalitetstid, hårt jobb, kulturevenemang, hälsosam mat, god litteratur, givande och karaktärsdanande hobbyn, politisk medventenhet och akademiskt alster.

Kroppen svarar med något som snart börjar påminna om hederlig sjukdom. Men jag kämpar vidare och ignorerar dessa stupida SOS-signaler.

P.S. Mitt kulturjag varnar er: gå för allt i världen INTE på KOM-teaterns "Totta". Den var verkligen dålig. och inte ens störande dålig utan intetsägande dålig. "Ni har missuppfattat boken, men på ett tråkigt sätt"-dålig.

Läser mig in på utbildning och har igår läst mig lite in på bokcirklar.

Det finns med andra ord mera hopp om Bloggboken - en interaktiv och intellektuellt bildande samt ytterst ärevördig skumpa et böcker, en anti-de gustibus non est disputandum*, eller en "frigori laecasin dico"**-klubb, eller ännu enklare: In vino veritas***-föreningen.

* pöbelöversättning: man skall ej argumentera om smaksaker

** ett sätt att säga att man tar avstånd från kölden , en sorts verklighetsflykt. Eller på äkta ugriska: haistatan pakkaselle paskat.

*** OM det behövs översättning blir jag ledsen på er.

Mitt hjärta jublar (delar av den sörjer Lipponens förlust, han är en fin man). Rätt person går vidare till andra omgången och jag tror att det finns en Niinistö som är bitter över stridsparet.

Niinistö hade troligtvis räknat med att segla vidare med Väyrynen som motpol och då hade han fått framstå som den liberala, öppna och unga motkraften. Istället är han den som är gammal, grå och ärkekonservativ i jämförelse.* Vidare tvingas Niinistö kanske så småningom svara på frågor och hamnar förhoppningsvis också debattera ämnen som verkligen hör till presidentens maktområde. I vilka Haavisto har mycket mer erfarenhet. Euro- och finansfrågor hör ju på inga vis till presidenten, med andra ord Niinistös starka kort.

* Anser nog att man under valtiden på äckligt sätt använt sig av ålderskortet, främst i fråga om Lipponen. Jag tror på en viss social media-effekt. Ogrundade åsikter sprider sig ganska lätt vidare och människor plockar oreflekterat upp dem och fortsätter sprida. När man frågar uttryckligen vad de menar (t.ex. i åldersfrågan hur de ställer sig till att åldersskillnaden till vare sig Niinistö, Väyrynen eller Haavisto är särdeles stor) vet många inte riktigt vart de skall vända sig. De har liksom inte tänkt efter själv.