Gårdagen får stå som pedagogiskt exempel på de allaehanda roligheter jag idkat.
Först har jag i luthersk anda jobbat förstås och lunchplanerat kring ett seminarium med våldtäktstema*. Sedan har jag hälsat på ett alldeles förfärligt nytt och fint liv, för att susa vidare till underbar vän som med väna händer gjort moussaka hon önskade bjuda. Mellan dessa två hann jag rusa in i svärmorskandidat som fick för sig att bjuda på champagne på Salutorgets soliga uteservering. Förträffligt! Jag fick blodad champagnetand och min vän och jag hade turen att traska in på Kuu efter champagnetasting och fick dricka ett par glas av den förnämliga drycken. Lika bubbliga som drycken måste vi sedermera sitta i hennes kök och titta på gamla foton och videon.
Aningen för sent kom jag hem, för att inse att jag fått ett PAKET. Ett alldeles eget paket jag inte själv beställt från internets hemliga och förrädiska värld. Med darrigt förväntansfulla tassar öppnar jag kuvertet för att finna ett grönt omslaget paket i den, invorad i silkesband. Ut faller en lapp på vilekn det står att jag skall GENAST bli frisk, samt ett kort med en båffelbild på (detta är inte sekundärt). På kortet har man omsorgsfullt plitat:
"Smilla 2012 - Jag tycker om dig ungefär lika mycket som om våfflor. Men inte mera. Puss, *för mig okänt namn jag inte kan urskilja och jag blir galen av nyfikenhet*."
...samt ritat en liten, liten kyrkbåt.
I paketet finner jag Jan Stenmarks bok! Döm om min glädje. Jag kände mig en stund nästan som niotillfem som får läsargåvor hem. Jag har mina aningar om vem den underbara, geniala, bombastiskt fina avsändaren kan vara, men jag är inte säker. Jag är nyfiken som struten den nyfikna brukar sägas vara i. Jag är den struten.
Men ni kán fatta att sådana dag gör att jag känner mig lite som inbäddad i bomull och omringad av bara bra människor!
* Detta går ju på inget sätt under epitetet "rolig", snarare då "hemskt men viktigt att tala om".