i believe children are the future och heal the world

 

Skrev kolumn för den vida kända tidningen Fikt, du hittar den nedan, varsågod, it's like a gift from me to you, my little dumplings:

 

Hur många unga människor läser denna kolumn, riktad till kommunala beslutsfattare? Jag tror svaret är deprimerande, både för tidningen i fråga och för vårt framtida samhälle.


I dagarna har de nyaste resultaten för Ungdomsbarometern publicerats. I år kartlade Ungdomsbarometern 15-29-åringars känsla av att tillhöra och hurdana påverkningsmöjligheter de tolkar sig ha. Demokratin skall bäva inför resultaten. Antalet av dem som inte röstar alls växer och ointresset är stort inför beslutsfattande. Många svarar att de inte ser poängen i att rösta eller delta samhälleligt.


De kanaler många unga känner att de använder sig för att påverka är alla bra, som till exempel åsiktbildning i sociala medier. Men vårt samhälle fungerar enligt ett system som bygger på partier, folkvalda ur partier, regeringsförhandlingar med sin maktgrund i valresultaten, regering och opposition, utskott och ministerier, lagförberedande och lagstiftande, frågetimmar, tjänstemän och plenum.


Därför får inte politiken bannlysas ur skolor, fram för allt inte högskolor. Vi måste kunna visa stigarna som finns för påverkande på högsta nivå att det är fullt möjligt att få sin röst hörd. Vårt system behöver de politiskt aktiva. Vår demokrati slutar fungera samma dag en allt för stor massa inte tror att de kan påverka genom olika kanaler, var av politiken är en stor del.


Visa vad politiken är: ordna skuggval i skolorna, bekanta er med partier, regeringsförhandla med varandra och lobba, grunda opposition, stifta en lag, intervjua riksdagsledamöter. Skapa strukturer som gör att elevkårer verkligen hörs och påverkar, helst inte bara i skolan utan i kommunen, visa att det har skillnad om man handlar eller inte. Grunda ungdomsfullmäktige i alla kommuner och ordna dagar då kommunala beslutsfattare verkligen träffar och lyssnar på unga. Ta in ungdomsrepresentanter i alla organ med makt och möjliggör ungdomsråd. Våga anställa unga och våga ha förtroende på att unga kan.


Det är i skolan och i kommunerna vi kan skapa de strukturer som visar möjligheterna att påverka och skapar engagemang. Det är också en symbol och en signal om tillit, att beslutsfattarna både litar på unga och vill inkludera dem. Världen kan inte leva utan unga som engagerar sig och som får se att det lönar sig. Politik och beslutsfattande utan unga är skrämmande enögt för framtiden är faktiskt deras. Inte er. Det är på statens och kommunernas ansvar att erbjuda ramarna som skapar morgondagens beslutsfattare.


Nästa gång Ungdomsbarometern görs hoppas jag att resultaten visar att dagens beslutsfattare tagit sitt ansvar och förankrat demokrati i de som växer upp i dag så att demokratin får en ärlig chans. Nästa gång resultaten för Ungdomsbarometern presenteras i Fikt hoppas jag att unga beslutsfattare är en stor del av dem som läser den kolumnen.

insikten

Dessutom kunde jag ju inte låta den sista bilden i min blogghistoria vara en bild på ett lysande renhuvud med den mångbegåvade rubriken: I like lysande renhuvuden and I cannot lie.

IT'S ALIVE, IT'S ALIVE!

Hör och häpna, folk och fjärilar!

Det krävs bara lite klimatförändringsapokalypsvår och plötsligt sitter jag igen uppe mitt i natten och min kreativitet flödar som Hades ungefär.

Det visade sig att nya jobb alltid suger musten också ur egen undertecknade och liksom kräver saker av en, så som ens kreativitet, engagemang och initiativförmåga. Vackert så, ägnar gärna tid åt finsk politik. I något skede börjar en dock sakna de där mångomtalade egna projekten.

Men nu skall ni veta att alla min skaparglädje tycks egentligen bara ha förkapslats inuti mig och nu planerar jag feministiska serier och systraskap "oss seriemänniskor mellan" (har ej ännu skapat ens den första av seriestrippar, tycker begåvning för kollektiv anda är himla bra och hemåt), vill skriva en essäsamling och ändra den feministiska debattkulturen. Så där som första modesta punkter på to do-listan.

Det viktigaste är förstås ändå att jag igen valt att glädja er med min nätnärvaro på smilliska vågor. The great announcement of our time och så. Applådera! Blås i era pukor och trumpeter! Gör små vimplar i min ära, ni är ju så himla pyssliga allihopa och tycks dras till vimpelns cis-kvinnliga symbolvärld.

PUSS till denna troligtvis väldigt tomma internetvrå.

Jag slänger en frukostbild på det hela så kanske internet förlåter mig.

I like lysande renhuvuden and I cannot lie

Visst lever hon.

Men mest har hon levt med akademiska förtecken och med stress i halsgropen och fingertopparna och kanske lite också i ögonlocken och hypothalamus.

(nu måste vi överge berättargreppet i form av tredje person-singularis)

Har bland annat:


Besökt Stockholm och strosat omkring samt festat in några trettioåringar och ätit superfrukostar. Dansat till Leila K, som sig bör på alla bra fester. Just nu upplever vi en underbar nittiotalsrenässans och inget smakar mig lika bra i festsyfte som bitterljuva minnen från egna nittiotalsdiscon. Nostalgi, billig festfiilis bor där.

Jag trots extrem ohuslighet ibland vandrat omkring i förkläde, mest för att förklädet i fråga är mycket fint och ger i alla fall lite näring åt chimären som är att försöka upprätthålla renlighet och hemmaglöd.

För en månad sedan hade jag ännu tid att laga lasagne. Det viktigaste i lasagneprocessen är förstås att avsmaka vinet som skall i.

Jag sportade också med att vara årets syster. Efter att ha festat till fem vevade jag ihop en födelsedagskaka åt yster syster. Ja, klart att det är saft ni ser i decilitermåttet. Jag var svag och upprörd över kakbaket i krabbis.

Jag har bejakat min inre leopard och köpte en leopardmössa av rang i Stockholm. Den har en neongul tofs som sorgligt nog är fräckt avskuren ur denna bild. Ville stolt förevisa min toppiga leopardluva i all sin prakt, men har a) för stort huvud eller b) för korta hamsterarmer för att få med hela härligheten på bild.

Varför jag haft så bråttom de senaste veckorna? Bland annat för att undrens tid ej är förbi och jag har ritkigt på riktigt i den riktiga världen skrivit på gradun min. Ibland gått en promenad ner till stranden och druckit filosofiska latten för att upprätthålla ett insiprationsflöde i förhållande till nedtystande av självet och depression i postindustriella länder.

I annat har jag varit föreningsaktiv, grundat anti-rasitsik grupp, lett en debatt med bland annat försvarsministern och inte ALLS varit nervös inför det, sökt jobb, gått på arbetsintervjuer och fått jobb. Så där bland annat.

Men frukost måste man oberoende hinna med, annars är jag inte med. Om än till och med jag, kvinnan som oftast är noggrann med att kostcirekln är mer som ett spenatblad än en pizza, har drabbats av tidspressen den senaste månaden. Så istället för mångsidiga sallader med quinoa och brysselkål har vi ibland levt på nauravat nakit ja ranskalaiset och choklad till frukost-menyn.

Det är egentligen mycket konstigt att de finns av de perioderna i ens liv, då man för för sig att det helt enkelt inte finns tid för näringsrik mat, sömn och städning. Evigt faktum är att man skulle må bättre av att ta sig tiden att slänga ihop sallader istället för frysfranskisar i ugn, sova istället för att hyperventilera av oproduktiv ångest, och städa istället för att gå omkring och äcklas av sitt hem (de påstår ju att ens hem helst skall kännas som en trygg hamn i en hjärtlös värld, inte en smutsig bakgränd i Napoli).

Jag har fått äta frukost på Min Morgon och det är helt enkelt mot De Finlandssvenska lagarna att inte fota det.

En kväll gick vi på opera. En mycket bra sådan och det gav näring åt min torftiga själ som koncenterat sig helt på vetenskaplig relevans istället för kulturella nöjen.  En stund var jag dock skeptiskt inställd till just den dagen som slutade i opera: först en timme tandhygienist, sedan två genomgångar av gradu à la sågning, sedan intensivskrivande fram till tre timmar opera. Man kunde ha känt att den dagen var skapad av någon som hatar mig, man kunde.

Nu gäller de sista kraftanspänningarna för den där evigt medhängande och infernaliskt irriterande gradun. Men man måste ändå få duka fram lördagsfrukost, kände jag. Kungsmörgåsar och granatäppel är bra motivator och bränsle för vetenskapligt alster.

För att uppmärksamma inkommande jul har jag hängt upp julljus. Och vad än min man kan tänkas påstå står det faktiskt "hej" där.

Samma man har mött min lysande idé om ett lysande renhuvud med djup skepticism, emn han har rent objektivt sett fel. Det är bokstavligen lysande med lysande renhuvuden.

Må det ljust leda mig vidare i detta novembermörker. Snart är det december och på måndagen börjar jag nytt jobb och nya tag. Sjukt spennis.

tre gånger höstmat

Kära (möjliga) läsare,

I dag är dagen vi fortsätter i höstmysets tecken och fokuserar på något som gör världen rundare och godare. Med andra ord mat.

Bilderna är ej tagna med precision eller pedanteri, så fear not, fotobloggar, här finns det då ingen som försöker utkonkurrera er. Det är den varma mattanken som räknas och den goda viljan.

En av de okrönta kungarna av höstmat är förstås Peppar "Blodartär" Biffen. Bilden ovanför skriker YOU CAN'T IGNORE MY RETRO. Det må vara retro, men det är gott. Inrefilé med gräddig* pepparsås serverat med vitlöksgräddpotatis är inte enbart orsaken till förtidig blodartär-is-no-more-döden utan det är också riktigt sjukt gott. Denna portion med sin lustiga lilla nittiotalstomat serverades på Amigo. Restaurangen som lyckas vara både nittiotalskitschig och sjukt biffbra.

* Skrev för "gäddig pepparsås". Känner att det vore en förbannelse och en farsot.

Hösten mår så gott av asiatisk mat, de typ kramar varandra. Smeker varandra ömt och kanske till och med aningen sensuellt. Här en version av den perfekta pyttipannerätten pad thai. I salig röra bor där bland annat nudlar, ägg, koriander, vitlök, lime, chili, fisksås, nötter och vårlök. Tillåt mig redan här tipsa om höstmatens bästa vän: bra sesamolja. Det är som balsam ungefär och gör allt lite till mycket godare.

Det liksom går inte att fota denna mat på instagram-estetiskt vis (inget går just nu att fota i och med Ragnarök-mörkret vi kallar "november"), men den är hösten personifierad. Linsgryta. Om än jag inte i dessa dagar kan mera äta det utan att tänka på att det är så jag tror Catzos kostcirkel ser ut. Detta har blivit Catzo-rätten (efter riskakor. Känner vi till någon annan bloggares matpreferenser så väl som Catzos? WE SALUTE YOU).

I alla fall är rätten både god och mustig och mysig. Morötter, lök, vitlök, chili, linser, tomat, curry.

I går knåpade jag ihop vietnamesiska vårrullar och fann att det var gott. I dessa avocado, morot, gurka, koriander, spenat, vårlök samt kyckling kokat i ingefära och vitlök. Serveras här med chili-joriandersås och jordnötssås. Det är något jag rekommenderar varje orolig själ.

Jag har också tillrett alla höstmaträtters riktiga kung lasagnen, men det går inte alls att fota, speciellt då man efter cirka 2,5 timmars tillredande måste vänta minst en kvart till. Efter det länner man inte direkt för att fota. Utan för att ÄTA.

Se dessa till exemåel som tips om du förgås av novemberångest någon kväll.

Eder Egna,

Höstmysets mästarinna

en höstlista en mörk höstkväll

Och nu är lampan släckt och nu är natten relativt tyst och klar och nu stå alla minnen upp från närmast försvunna (senaste) dagar.

Det är höst och till hösten hör listor. Så, låtom oss göra Ratatas lilla lista för att fylla också denna måndagskväll med annat än filmer och duntäcken.

Beskriv din höst i tre ord.

Väntan, värme, vilsen.

Vad är det bästa/sämsta med hösten?

Bästa är hur en viss inåtvändhet är tillåten, att känna efter och vara varm inomhus och hemma. Att tystna och bygga bo med några kära, att det får vara just så stillsamt som det är mörkt och kallt och ruskigt ute.

Tove säger det, igen, bäst:

"Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som har varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet."

Det sämsta är baksidan av samma mynt, att många och en själv drivs ner i en dvala som ibland kan vara tråkig och stampande och energilös. INte alls inåtvänt filosofisk utan tung och klumpig och energislösande. En rädsla att allt det roliga nog nu gått en förbi.

Hur höstmyser du?

Jag är experten på höstmys. Det är duntofflor och duntäcke, det är levande ljus och ljusslingor, det är te och kaffe och varma grytor och soppor som helst skall tillredas i flera timmar medan en lyssnar på opera i köket och kanske dricker rödvin och böcker och filmer och lite melankolisk musik ibland och promenader ute i rusket och halsdukar av episka proportioner och ylle och cashmere och kappor långa som digerdöden och ibland får man faktiskt äta godis i soffan, och soffan, den soffan, den är min hamn och mitt hem och min lykta i mörker, fyren ungefär och det är den där mannen med och yllesockor och att stänga ute mörker och rusk och ha det så innerligt varmt under ett täcke på en soffa i väldigt kvalitativt sällskap.

Ungefär så.

Dina 3 bästa hösttips - alla kategorier?

1) klä dig varmt när du rör dig ute och ha på dig skor som håller väta ute och tårna varma. Höjer livskvalitét något enormt i och med att motsatsen är det som nästan effektivast drar ner på både livskvalitét och livslust: att ha våta strumpor och känna sig urtvättad och iskall som hunden Ynk.

2) satsa på de där hatiska satans "guldkanterna i vardagen". Det må låta hemskt som Coelho och spysjuka, men om en nu en gång för alla är ganska mycket hemma: gör det fint och gosigt och trevligt att vara i. Och frossa i filmer, god mat och rena lakan som doftar gott. Gör mat som doftar gott och gläder ögat och smakar himmelskt och bygg bo i din soffa. Lägg upp frukosten vackert och fundera lite extra på hur gott kaffe kan dofta. TÄND FAST STEARINLJUS. Se till att någon regnig lördagsmorgon får bli kvar i sängen och lyssna på regn och läsa böcker och helst få någon att hämta kaffe till sängen. I allt: gör vardagen så trevlig och mjuk som möjlig.

3) det här är nästan det viktigaste: se till att träffa folk. Trots att du må känna dig trött och känna att yttervärlden kanske ändå är ond och om inte ond så kall nu i alla fall. Dra dig ut och träffa vänner och gå på fester. Föreslå kvällspromenader och kaffe. Bli supermysaren och ordna pepparkakskvällar.

Hur ser din höstoutfit ut?

Ankellång yllekappa i kamel som jag älskar så innerligt att jag ibland vill skriva limericker i dess ära. I annat leopard, nittiotal, blåa fiskarmössor, maiharen och läderkjolar.

har skol/jobbstarten fört med sig några insikter?

Nåja.

Vad har du på TO-DO listan just nu?

Bli färdig. Planera paneldebatt jag leder om en vecka (med bland annat försvarsministern och min panik). Hitta intressant jobb. Skriv mera.

Några tips på hur man botar höstdeppigheten?

Följ mina visa ord som redan nämnts i texten. Träffa folk, gräv dig inte helt och hållet ner i melankoli, skaffa dig ett duntäcke på grund av det påminner så pass mycket om moln att de lättar upp stämningen och sinnet. Känn på möjligast mycket varm hud (ej i Silence of the lambs-bemärkelse). Planera revolution, lär dig nya saker så som morsekod eller språk, skaffa dig en färgläggningsbok.

Bästa musiken för regniga dagar?

Yann Tiersen, allmänt nästan all fransk musik och/eller dragspelsmusik, nittiotalsdängor för att muntra upp stämningen.  Och kungen av dem alla: TOM WAITS.

Vilka serier rekommenderar du att följa? Eller kanske någon sevärd film?

HÅHHÅ så I got tipz for you, är filmkonnosör och storbrukare. Men sorgligt nog för er är jag också för lättjefull för att just nu knåpa ihop Den Ultimata Höstfilmslistan. Börjar med allmänna tips så som skräckfilmer (helst spanska), franska filmer, thrillers (helst just franska), gamla musikaler (fast om paraplyn i Cherbourg eller regndroppar som faller på ens huvud och ack så det är skoj), nya musikaler (helst av Baz Luhrmann), galna filmer (helst japanska), ritade filmer (helst japanska), dystra till det med Kaurismäki, muntra upp det med Picassos äventyr, känn vild spaghettiväster i dig med Leone-filmer, beundra Marilyns humor i Some like it hot, se Kidman tappa det i The Others, beundra Wednesday i Addams family, se Hellraiser-filmerna bara för att.

Av serier finns det en vinterklassiker över dem alla: Twin Peaks. Koka kaffe, baka körbärspaj, omringa dig med uppstoppade djur och kör.

Vilka bloggar frossar du i för tillfället?

Läser ganska dåligt med bloggar just nu. Men alltid Peppe, alltid Catariina, alltid Smulan. Länkar hittas till höger. Och ja, KARIN förstås och den nyaste bloggbabyn! Överväger att försiktigt börja tycka om babyn.

Vad är den höstigaste maträtten?

De tidigare nämnda sopporna och grytorna. LASAGNE. Allt som tar länge att laga och värmer till och med ens kalla inre kärna. Thairöror, nudelsoppor, chili con carne, boeuf bourguignon, linsgrytor, ingefära i olika former, vitlök och örter. Kokosmjölk och tomatsåser som kokar i timmar. KORIANDER.

Var hänger du helst under helgen?

Hemma, hos vän/ner, på brunch, på stan, i skogen (hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha).

Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden?

Till Stockholm skall jag (inte Heppeneppetepp) på fredagen, annars tyvärr icke. Om jag får jobb och mera peng vill jag åka till Island och hälsa på kär vän och försöka hitta de ultimata bevisen på att troll och magi nog existerar ens på Island.

Hur förbereder du dig för vintern?

Samlar värme, har tvättat alla duntäcken och dynor för största möjliga maximumfluff, gör listor.

Alla bilder från min Pinterest.

ett värdigt inlägg

Alla bilder på denna blogg ser aviga ut och jag känner mig illa till mods. Lång i ansiktet, liksom.

mentala soffhörn

Måndag är det igen och i mitt google-fönster står det "is lou reed dead or not". Har som alla andra friska individer mest lust att lägga mig i ett soffhörn av världen och dra ett duntäcke över mig och begrava mig i dåliga filmer och bra böcker. Men Luther är en hård man och en orättvis man och som kulturellt internaliserat superego är han nog direkt superjobbig. Så inga mentala soffhörn här inte, utan hårda bud och skarpa tankar.

Där emellan har en mest fotat måltider.

Jag har direkt mycket snällt ätit min broccoli. Livet känns inte särskilt rock'n'roll, men det är väl det som accepteras som "att vara vuxen" och "växa".

Vi måste tala om mandariner. De heter mandariner. Oberoende epitet är de för tillfället riktigt svingoda, en vill knarka mandarin. Samma gäller apelsinerna, de är igen perfekta för juice, en apelsin räcker för ett helt glas. JAHVAT TULLOO.

Är ganska ofta kanske ändå den bästa av fruar som gör dylik frukost. Andra stunder är jag inte det.

Tror jag så småningom förvandlas till en C-vitamin. Liksom POFF, som en amöba bara.

Har laxdille. Och spenatdille. Och avocadodille. Och BRYSSELKÅLSDILLE. Dilledilledille. Tror att jag kanske aldrig mer kan använda ordet. Här lax med grönsaker marinerade lätt i honung och vitlök innan grillpanna. Det värmde mig, både mentalt och fysiskt.

Jag säger att det är sant att spenat och brysselkål blivit livslinor. Här med rökt sik, det ser misstänkt mycket ut som något som då verkligen inte kan identifieras som fisk.

 

I arla morgonstuder har jag ibland klätt mig i kashmere, glänst som solen ungefär och tagit bilder på mitt bästa bat-skal. BATMORNING HAS BROKEN.

Salsa och guacamole helt enkelt behövs ganska ofta. Tittade en dag i butiken på Ämnet Som Påminner Om Skuggan Av Guacamole (indiannamnet) och ryste.

När världen ger en dimma och regn och rusk är bästa svaret tomatsoppa. I alla olika former är tomatsoppa helt enkelt underbart. Eller vad vet jag, kanske just du gör en eeklig tomatsoppa.

Ett stycke äkta man fyllde år och jag steg upp innan sex för att skapa rätt födelsedagsstämning (inte på grund av ville utan på grund av "någon" som måste lämna huset klockan sju för att hinna på jobb).

Alla stearinljus behövdes på bord och stolar så födisbrickan fick inga alls. Ja, det är en massa böcker på hög samt Niederegger-marsipan.

Stektaägg och brieost, det är något att stoppa i sig innan klockan sju. Har inte ännu hellet klarat av att äta upp allt från den frukosten.

Som tur kan man återanvända. Så min söndagsfrukost i helig ensamhet bestod mest av frukter och antioxidanter för att bekämpa alla de fria radikaler en lördagskväll på Sikala, Base och Herkkun kan orsaka. Men: nittiotalsdans är värd de fria radikalerna nästa dag.

Snipp, snapp, snut, now the måndagsbloggpaus is slut och jag måste fortsätta hänga mig fast vid vardagen, den jäveln.

sporadiskt är jag din

Livet går sin gilla gång, höstlöven är gula, morgnar är ibland (men sällan) fula, spontanrim är alltid hemskt.

Vidare: är nominerad i årets Nöjesgala som Årets bästa på sociala medier. Vill egentligen börja trycka upp visitkort med SOME-SUOSIKKI på, men kan tycka att det vore både vulgärt och aningen lögnaktigt.

Men HÄR (klicka på föregående "HÄR" för att finna nya världar) kan du rösta på mig (eller till exempel på en jeetesöt pojke som tar jeetesöta bilder på sig själv och sina hundratusen fans - och tänk, JAG överdriver inte ens).

Nog om detta, låtom oss istället fokusera på bilder från veckan som gått.

Haver joggat i totalt jävla mörker och lekt att sjömanselden är troligtvis Saurons öga. Här ovan en pedagogisk och fram för allt tydlig bild.

Gjort snuskgod sallad jag kan enbart rekommendera. Lägg späda spenatblad (för de äldre och grovare smakar buske) som en vän bädd för avocado, buskblåbär och halloumi, omslut hela härligheten med lämplig mängd på riktigt god balsamico och lite olivolja, salt, pepar (utalas med inte alls "peppaa" uatn som det skrivs: pepar).

Här som vänligt tips: satsa på ordentlig balsamico och olivolja om du har möjligheten till det, allting smakar världsannorlunda med ordentlig balsamico och olja. Det är inte enbart snobberi, faktiskt. Speciellt sådant som skall ha mycket olivolja i sig är det väsentligt, annars får maten en udda sidosmak som kunde kallas pikant, men borde kallas skit.

Jag har varit sjuk och sjukdomen släpper mig aldrig, aldrig. Har försökt äta allt som borde göra en frisk. Så som granatäppel och blåbär. Tyvärr har de ömkligt misslyckats, har senast i dag vaknat med äcklig hosta och ond hals, men inte gör det något, det är bara för tredje veckan. Att de som menar att en blir enbart sjuk av vitaminbrist har oändligt fel. Är så fullproppad av vitamin, fiber och riboflavonoid det bara går, sjukdomen skrattar andå sardoniskt och maliciöst i mitt ansikte.

Känner att världen och internet skall veta att jag ibland äter ful frukost, som vanliga dödliga i människohamn. Här en delikat balans mellan verkkaren, fläckig smoothie som verkligen ser ut så som jag tror att insidan av en tarm ser ut och supersexy ankarstrumpor.

Jag har fallit till föga gällande höstiga bilder på gula löv, en plåga som tagit över sociala medier likt Hitler Polen, snabbt, effektivt, skoningslöst. Men det ÄR ju vackert (löven, ej Hitlers frammarsch).

Den dyrbaraste av vänner hittade en kappa åt mig på loppis. Jag är vansinnigt kär, kappan är nittiotal och i dag och ankellång kamel som omfamnar mig nästan vemodigt vackert. Man kunde tro att jag vill ha små babyn med min rock, men det vore faktiskt att överdriva.

Kan inte låta bli att hela tiden gå omkring och sjunga låten:

"I want a girl with
A mind like a diamond

I want a girl with a short skirt
And a long jacket"

när jag går omkring i min långa kappa och korta kjol.

Allt är som sig bör.

Till goda sallader. Här en klassisk spenat med rödlök, tomat, avocado feta och en sås på hackad koriander och limesaft. Lite som guacamole men ändå inte.

Nittiotalet är ju igen helt entydigt BÄST, men frågan ställdes huruvida också grönsaksdippen är tillbaka? Vi tror att ja.

Lista på maträtter jag trodde lämnades på nittiotalet: 1) smörgåstårta 2) dippgrönsaker 2) cocktailstickor med konservburksananas, prinskorv/köttbulle och edamost, helst fast i igelkottsformation i en halv vattenmelon.

När jag delgav min tanke på Twitter blev det världskrig om smörgåstårtan. Det visade sig att det finns en mycket vital smörgåstårtekult i Finland.  De hade lite förståelse för oss stackare som ätit smörgåstårta en gång och tyckte att man kanske kan äta apelsiner, leverpastej, vindruvor och bröd skilt för sig.

Sedan har jag tagit bild på mitt kök. VÅRT kök.

Promenerat förbi de mest lockande lövhögar. Om inte det vore absolut omoraliskt att krossa andras hårda arbete skulle jag ha varit tvungen att kasta mig i. Ens bara lite. Måste skaffa mig en gård, kratta själv ihop lövhögar, hoppa i med gott samvete (och med mindre hundbajs i högarna).

Övervägt strategin att vinna över Benjamin, the jeetesöta pojken med the hundratusen följare, med hans koncept: ta bilder på mig själv. Känner att mitt ansikte inte är lika skulpterat.

På morgonpromenader har världen sett ut så här.

Jag vill verkligen bli frisk.

Så gjorde soppa på ungefär allt i föregående bild.

Tyvärr hjälpte det ej och vaknade som tidigare nämnt likt förbannat igentäppt i dag. Försöker göra min kropp välvilligt inställd till livet, universum och nästan allting med hjälp av jordgubbar och mandlar.

Nu skall jag dricka mer te och forsätta skriva på aningen mer krävande och givande texter än just denna (om än jag nog tycker om er, de facto märkbart mycket mer än om de mer akademiska och serafiska sfärerna).

PUSS. Rösta gärna på din vän, the artist formerly known as Hautamäki, artist formerly (och lite ännu också) known as Smilla.

det är höst nu

Och en höst går sin gilla gång och en blir sjuk och en blir frisk igen (plats för en liten "there and back again") och en skriver och en våndas och en bygger bo i eget hem för sådant kan en plötsligt inte undgå att tycka att är både sympatiskt och ändamålsenligt i höstligare tider.

Saker jag gjort, en icke uteslutande lista:

Ätit gott med vänner på JallaJalla.

Ätit gott med man på Lehtovaara.

Haft mycket fina naglar. Jag kallar dem för Pollock-naglarna.

I sedvanlig ordning både ätit frukost och fotat frukost.

Hjälpt till på serietidningsfestivalen och läst igenom högar av feministiska serier.

Experimenterat vidare med smoothies. En gång för alla tror jag den bästa är: jordgubbar, lite svarta vinbär, mango, banan, granatäppel, saften från några apelsiner, yoghurt, kokosflarn. I alla fall just nu.

Ätit goda ting för att hållas god och trind.

Använt pillerhatt och rött läppstift. ÄNTLIGEN HITTAT MIN PILLERHATT. Den har varit mystiskt och direkt fräckt försvunnen och jag ensam och olycklig. En höst är inte en höst utan världens bästa hatt. På sommaren kan man ha mössa, på hösten krävs det elegans. Jag, färgernas drottning, har dessutom fallit handlöst för svart. Min ädle granne konstaterade i går: du är så färggrann, fast utan färger. Jag tackade och tog emot.

Har köpt Lala Berlins absolut gosigaste tröja. Haft identitetskris på grund av säger saker som "gosig". Men vill seriöst troligtvis bo i den tröjan.

Ätit vitaminrika mellanmål för att hållas frisk (misslyckades fatalt, som den uppmärksamma läsaren redan läst).

Gjort soppor, så där som Hösten, om den vore en person, skulle kräva av en. Denna en ypperligt kryddig skapelse med avocado och pesto.

Dagen efter avnjutes den med halloumi och avocadosallad.

Har gymnastiserat och gått hem på darriga och nitiga (ej nitiska) tassar. Samt fotat tassarna, för att glädja världen.

Ordnat födelsedagskalas med champagne, drinkar och bruschettan. Bland annat. Blev trött på fester för en ganska god stund.

Gjorde tvenne bruschettan: en med egen pesto, sedvanlig tomat-lök-blandning samt mozzarella, en med getost, jordgubbar och honung. Båda förstås på vitlökssmort bröd. Samt ett tredje gott brödalternativ: lantbröd, balsamico, olivolja, tzatziki, feta, rucola. Väldigt enkelt att laga, väldigt gott att äta.

Fyllde år, fick presenter. Och sång!

Och världens finaste smycke, gjord av Jojo!

Samt vä-hää-äärldens finaste Pez-behållaren. Världens! Har alltid drömt om en Darth Vader-pez och visste int ens att något så utomordentligt fint fanns som R2-D2-dito.

Ätit husmanskost om söndagar, här sik. Kanske det enklaste och godaste att laga.

Ätit granatäppel som sett ut som något Giger skapat. Har fått för mig att granatäppel och grönt te är det som gör att huden blir astrakanaktig, så förtär båda med frenesi.

Omelettdagar behöver man ibland. Med spenat, som man behöver helst hela tiden.

Köpte blommiga pantalonger som verkligen gör mig munter.

Gjort olika kryddiga maträtter för det är hösten gjord av (eller i alla fall borde vara gjord av). Här garam masala-kyckling.

Nudelsoppor gör en glad.

Samt lördagsfrukost, förstås.

För att inte tala om söndagsfrukost, då.

Har läst på tent och försökt fokusera på att detta ÄR en bra tid att vara kvinna i.

Läst om att äta.

Faktiskt också ätit (soppor).

Samt romsmörgåsar. För det tycker vi om.

Haft det ganska så härligt här hemma. Här med ljuvliga IHANA-tavlan, målad av min fantastiskt begåvade syster Mira Haahti.

Druckit mängder av det tidigare nämnda gröna téet.

Samt gjort det desperata: tänt ett ljus och låtit det brinna (låt inte hoppet försvinna), det är mörkt nu.

Det är ungefär det jag önskar dela med mig denna gång.

P.S. Skall snart börja blogga om feminism på Astras kommande nya hemsida, meddelar här när det sker.

Karin Palmén

I would drape myself in velvet if it were socially acceptable

Nå mig gärna, karin.hautamakiATgmail.com