miserabla måndagar

Lätt misantropisk och miserabel. Borde erövra världen denna vecka på väldigt många olika plan, men är mer snorfylld än livfylld.

Efter arbetsdagen försökte jag kompensera orkeslöshet med allt som bör göra en frisk - bland annat ingefära, vitlök, chili och koriander. Ännu lite sällskap av fantasyvärldar och sedan skall jag igen vara färdig för stordåd och sympati.

i rakt nedstigande led

Min mormorsmors sentida, och ganska fredagströtta och -suddiga, ättling. Borde ta en divanbild på mig själv, känner jag.

 

förfädrar

Så här vacker var min mormorsmor, aderton år gammal. Året är 1907, platsen Helsingfors. Är speciellt förtjust i hur avslappnad bilden ändå är, eller alternativt hur lugn och säker min mormorsmor verkar i bilden, stadig i blicken. Vad läser hon? Tittar på henne och funderar på att hon finns i mig och jag redan i henne, i denna bild.

Hon lär ha haft kopparrött och fantastiskt vackert hår, skön som en dag, fylld av liv. Hon var gift tre gånger och har bland annat rymt från Ryssland under brinnande revolution, överlevt ett antal krig, uppfostrat ett antal barn och barnbarn och hamstrat socker under Kubakrisen (för det var så hemskt att under krigen leva utan kakor).

Där sitter hon evigt lugn och stilla och hennes vildhet och röda hår lever vidare.

Så här såg det ut hemma hos mormorsfarfar. Vi befinner oss i 1800-talets Tammerfors och bland palmälskande inredare, med en borgerlig förkärlek för det prunkande och grönmurriga.

Men lägenheten! Kakelugnar, come to me.


Well done, Sister Suffragette?

Parsonska familjeidyllens mecka Disney omskapade i tiderna den aningen barntrötta Mrs. Banks i Mary Poppins till en suffragett. Hon gavs en tokig roll i sitt suffragettskap och det var i högst virrig mening man tog upp hennes suffragettskap. När jag lyssnar på sången de sjunger i Mary Poppins och vet hurdana stordåd de riktiga suffragetterna gjorde blir jag ändå ledsen:

"(...)

Well done, Sister Suffragette

From Kensington to Billingsgate one hears the restless cries
From every corner of the land womankind arise
Political equality
And equal rights with men
Take heart, for Mrs. Pankhurst has been clapped in irons again

No more the meek and mild subservients we
We're fighting for our rights militantly
Never you fear

So cast off the shackles of yesterday
Shoulder to shoulder into the fray
Our daughters' daughters will adore us
And they'll sing in grateful chorus
Well done
Well done
Well done, Sister Suffragette"

Our daughters' daughters will adore us, and they'll sing in grateful chorus well done, sister suffragette.

De raderna är tyvärr mycket mindre sanna än vad våra supersuffragetter förtjänade. Så här på kvinnodagen ägnar jag alltid tankar åt mina suffragettsystrar som slogs för många av de saker som är självklarheter för mig i dag.

Så självklara i vårt samhälle att deras barnsbarnsbarn de facto inte kanske fattar att uppskatta dem. Så självklara att många av deras barnbarnsbarns inte vågar kalla sig feminister i rädlsa för fult stämpel.

Vi är inne i en svår tid. Perioden då många tydliga och självklara missförhållanden är i alla fall delvis åtgärdade och de mer implicita, men ändå lika verkliga, missförhållandena borde åtgärdas, men istället förnekas av vissa. Det handlar inte mera om handgripligheter som rösträtt, utan t.ex. hur olika kön porträtteras i medier, hur olika barn kan behandlas i både hem och skola beroende på kön, hur man definierar "manligt" och "kvinnligt", hur man poträtterar sexualitet och sexuell lust, hur vissa strukturer reproduceras i vårt samhälle trots skadliga effekter (t.ex. våldtäkstkultur, kvinna som slav och offer för hormoner och menstruation, man som slav och offer för okontrollerbar sexuell lust).

Men kampen behövs än i dag. Och fram för allt behövs inte rosor i dag, eller piedestalhyllande på grund av att vi lyckades födas med fittor. I dag behövs uppmärksammande av de problem som finns och hyllande av det som gjorts.

när sandet blev till guld

Ibland om måndagar måste man gömma sig i köket och laga mat medan man lyssnar på Rigoletto. Så det gjorde jag, förstås, för i vanligordning är man jag.

Ibland är det nästan magiskt hur råvaror plötsligt tillsammans bildar något nytt och oändligt gott. Bland annat dessa blev falafel, tabouleh, matbucha, tzatziki och halloumi, blandat i krossande god kombination i pitabröd.

Det kan ha varit den godaste måndagsmaten jag ätit. Om än falafeln var trilsk och vägrade hållas i vacker bollform.

Men det är en mycket världslig sak. Speciellt efter att ha koncentrerat ha blandat röror i två timmar och skriksjungit med i opera.

bilder som varit och fastnat

Vardagsfrukostar som tilltalar ögat.

Mat som tilltalar människan i mig.

De första färska (och oekologiska, jag späker mig själv) jordgubbarna för i år!

Fantastisk ledarskapsakademi med eminenta talaren så som Eva Biaudet, Elisabeth Rehn, statssekreteraren, försvarsexperter och ambassadörer. Samt middag med vy.

Nästa dag fick vi bland annat fina kakor. Annars har jag inte hunnit fota, var min vana trogen upptagen med att markera.

Fester och milkshake i soffan dagen efter.

Solen som helt oförhappandes hittar hem till en.

Solpromenader tillsammans med hjorden som är resten av Finland.

Ibland behöver man ypperlig husmankskost.

Möten. Första gången på undervisnings- och kulturministeriet och jag möttes med statssekreteraren, var lite starstruck.

Klassiker: eyelinern blir ojämn, måste försöka fixa till det i andra ögat, blir åter ojämnt, man tar till det första ögat och den karusellen fortsätter tills halva ens ansikte egentligen är mer eyeliner än kvinna.

Vår mycket tilltalande väggkalender, är helt frälst av hur amish det är.

Kontraster är bra. Dessa funnes på mitt arbetsrum.

JAG HAR ÄNTLIGEN HITTAT MIN ALLTID-FÖRSVUNNA-VÄN PINGU.

Direkt när världen blir lite mera av ett vårlöfte än mordormörker vaknar öllusten hos min bästa S och mig själv. Detta även i år, så mellan arbetsvarv och studier har vi hunnit dricka bärstensdryck i ljusets ära.

Fantabulös bastukväll i damsällskap. Nämnda sällskap har bland annat lekt kör, dansat hemuldans, bagat pizzapajer, badat bastu, haft drinkbattle (JAG VANN! JAG! Eller alltså, vinst är sekundärt, eller hur gick det nu igen bland folk som inte är lika galna som jag?) och annat som mår bäst som småhemligheter.

Så här kan det se ut innan drinks.

Vi hade en hel alkopåse fylld med is.

Så här fräscht kan det se ut sen. Själv kände jag mig mindre fräsch i basturent tillstånd, min vän påstod envist att jag såg ut som ett skrämmande barn från en skräckfilm. Jag gissar på MAISSILAISET.

Ägg är inte bara det bästa som finns i matväg, de är också direkt filmatiska.

Cirkeln är sluten, nu är vi vid dagens frukost. Hänger i solsoffa med en förkyld, men bra man, och nästan hela söndagen är ännu framför oss.

JAJAJAJAJA jag vill

Då jag tycker könsneutral äktenskapslag vara en fråga om mänskliga rättigheter och jämlikhet inför vårt samhällskontrakt lagen, kan jag inte låta bli att tycka att de som motarbetar detta inte besitter samma respekt inför sin nästa.

För det är just villkorlig deras syn på lag och rättvisa blir: den viktiga principen att vi är alla jämlika inför lagen faller samman då du råkar älska någon av samma kön som du själv. Därmed får du inte besitta samma rätt som en annan och få samma skydd och förpliktelser av lagen. Det handlar inte om individens lust eller önskan åt något håll, det handlar om ett högre samhälleligt plan.

Och bibel och kyrka hör ej hemma i denna diskussion, inte i någon fråga som handlar om lagstiftning och stiftande av lagar. En fråga om rättvisa och jämlikhet borde inte få bli en värdedebatt.

Delta i arbetet som handlar just om allas rätt till likställd lag. En tid gällde delar av lagstiftning endast män och vi fann det fel. Hur kan detta anses vara annorlunda? Info om medborgarinitiativet, som kan undertecknas 19.3 ->, hittar du här www.tahdon2013.fi

om medier - min roman

De senaste veckorna har varit både intressanta och tankeväckande, kanske också en smula tröstlösa, när det kommer till finska medier.

Gategategate synliggjorde av den föga normkritiska falangen och hur illa det kan bli när härskartekniker och kritiklöshet frodas inom journalistiken.

Därefter kom den verkliga kraschen för alla som vaggat in sig i mjuk tilltro till finsk journalistik som hård och objektiv. BBC:s HARDtalk med Timo Soini kastade in tanken om att finska jorunalister tyvärr underlåtit sig att grilla en politiker som enligt all journalistisk standrad borde ha grillats.  Detta framstod så bittert naket, när en britt klarade av att göra det som borde ha skett år sedan.

Varför är en legitim fråga. Jag tror det finns många argument här. Vi har en historia av konsensuspolitik och ett stort mediehus, som i åratal inte i verkligheten fått gå emot finsk politisk linje. Både finsk politik och politisk jorunalistik kännetecknades länge av kompromisser mot öst och konsenuspolitiken är dess tydligaste symptom. Konfrontation har inte haft en naturlig plats vare sig i politik eller journalistik.

Vidare tror jag att Finland lider av den konkurrens som inte finns i media. Titta en stund på Sveriges debattkultur, och de mil som finns mellan verkligt nyanserad debatt och diskussion i Sverige och den delvis icke-konfronterande, delvis skyttegravsaktiga journalistiken i Finland. Jag tror att en delorsak till diskussionen i Sverige är en väldigt lång fredstid kombinerat med att den blåses under av att det finns flera jämnstora och inflytelserika tidningar och mediefora.

I Sverige ser vi stora tidningar med relativt skönjbara politiska inriktningar. Jag tror inte detta gör något annat än gott åt den allmänna debatten, för ingen journalist klarar ändå av att klä sig i objektiv mantel. Debatten mår gott av att de stora debattskaparna och medierören bekänner färg och har enhetliga värdelinjer.

I Finland har vi en stor dagstiding som står helt utan konkurrens. I dag finns det också hopp om att YLE genom YLE-skatten kan bli en stark och nyanserad aktör, men oberoende saknas tidningsmotsvarigheten till jätten HS.

Och fram för allt saknas fler journalister med gedigen essänskunskap och nyanserad blick. Som skulle våga göra journalistik som inte följer en av två extremer, 1) inte konfrontera där var konfrontation och kritik behöves (pedagogiskt exempel: Soinis paradoxala uttalanden och handlanden), eller 2) sätta två motsatser att kämpa mot varandra och tror sig skapa nyanserad DISKUSSION med att lägga symboliska fransmän mot tyskar år 1939 (pedagogiskt exempel: de flesta debatter kring feminism).

Av Situation 2 följer dessutom ännu ett problem: vi tycks för tillfället ha en regerande åsikt kring att alla åsikter är så att säga lika värda. Att låta det gå oanalyserat förbi är också skamligt. Aldrig skall man jämföra olika analysnivåer mot varandra, aldrig skall man tro att debatt leder någonstans om fakta får likställas med "jag tycker utan grund"-åsikter.

Over and out,

Åsikten

livet är en fantasyroman

Dagens Helsingin Sanomat stoltserar än en gång med en kolumn som fokuserar på indvidens underverk. Hur indviden kan med positiv inställning göra under och bör (nu direkt!) sluta fokusera på hur allt är samhällets fel.

Jag kan inte låta bli att tänka på fantasyromanen om häxflickor på svensk landsbygd. I andra boken "Eld" blir den imaginära staden Engelsfors inifrån invaderad av sektliknande positivt tänkande. Allt är möjligt att ändra bara du tänker rätt! Allt som går fel går att dechiffrera som negativ tänkande och till indvidens felhandlingar! Denna rörelse har förstås sin upprinnelse i onda demoner från andra dimensioner.

Vem är de demonerna i vårt mycket reella Finland? För lika farligt är det tänkandet i vår värld som i mer magiska sfärer. Det välfärdssamhälle som förklarar "förloraren" som indviduella misslyckanden är på väg att just förlora. I den ekvationen finns plötsloigt inte strukturer utan enbart indvider som alltid borde tänka sig ur alla dilemman. Hur påverkar du utveckling då? Hur gör man något bättre om allt ansvar läggs på indvider? Individer, som på inget sätt ges likvärdiga startgropar att tänka positivt ur.

som en god förälder skulle säga: ni är en besvikelse

Så sjukt tråkigt att blogga med så få kommentarer, så sjukt tråkigt att jag må ta en paus. Tills jag blir tillräckligt arg på nästa samhälleliga företeelse (eller äter något fantastiskt estetiskt och kan inte låta bli att dela med mig).

Karin Palmén

I would drape myself in velvet if it were socially acceptable

Nå mig gärna, karin.hautamakiATgmail.com