en helt ny värld

Allt är nytt och förunderligt, må ni njuta av den gråa och prickiga smillursidan.

Några bilder från dagar som flutit mest i jobbets tecken.

Jag har dock också:

-druckit vichy på Kom med god vän (en annan fredag, a.k.a. gårdagen, även druckit skinny bitches där. Om du undrar vad hon kan tänkas mena med detta, räds ej, svar fås)

Skinny bitches är förstås den nya it-drycken. Alla coola kids bör framöver endast inmundiga dem. En klassisk och munter liten kossuvichy med massa saft ur lime plus en yster skara limeklyftor.

Vi drack det med fördel i Berghäll och gladdes av livet och varandra. Så här kunde det ju se ut.


Har också tagit ett självporträtt i sällskap av mina röda elefanter.


Försiktigt byggt upp ett nyt, långt vårigare, hem. Haver köpt våren i dag, i oskyldig skepnad av hundra tulpaner, nejlikor och krukrosor. Samt sandrandiga tallriksunderlägg.

Bytt till den absolut bästa telefonskärmbilden någonsin. Blir så innerligt glad av den.

Gjort mycket god mat som inte fyller några som helst estetiska mått.


Fått den vackraste förlovningsringen (dåålig bild, jag vet, var bländad).

Gjort mexikansk mat i saknad av min vän som varit försvunnen på mexikanska äventyr. Har för övrigt kommit över koriandertröskeln - är innerligt själaglad av koriander nuförtiden och kunde med glädje frossa i det. Tidigare hatade jag det innerligt och kunde med glädje beställa saker som "kanakorianteri ilman korianteria, kiitos".

Och äntligen kom mexikanen hem! Och vi firade det som sagt med skinny bitches. Tyvärr också på Ravintola Suola, vars mat var så anskrämlig att vi alla övervägde att tillfälligt insjukna i bulimi. De tillåter tyvärr inte recensioner på eat.fi, vilket jag förstår, då "maten" inte var igenkännbar och till exempel brödet påminde om ostmjukt och fuktigt prästkött (prästen ålderdomlig och synnerligen otränad). GÅ ALDRIG TILL RAVINTOLA SUOLA.

I dag började vi dagen med att fortsätta fira Den Mexikanska Återkomsten med frukost i så sjukt glatt sällskap (en av oss, säger inte vem, led nog av evinnerlig jetlag, men vi bortser detta för författarfriheten). Så här blommigt och ljust kan det vara (och så sned och dåligt komponerad bild, men alla ville äta och hade ingen förståelse för mia artistiska eftersträvanden).

Kärälskelige dagbok

Bäste blogg,

I mycket otacksam och olitterär anda har du fått anta uppgiften som dagboksblogg. De djupa analyserna och roliga betraktelserna går att finna i helt andra armhålor av internet. Detta till trots tycker jag att du fyller en högst egoistisk funktion - som just den där dagboksbloggen. För gamla gardellska sanningar gäller lika mycket i januarimånader i nådens år 2013 som i andra tider: så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter (lilla hjärtat, vi är inte purunga färskingar längre).

Då kan man ju tycka att det är ganska vettigt att plita ner någon sporadisk rad med minnesrunefunktion.

Kuriosa: ibland är jag just så narcisstisk att jag läser mina gamla inlägg. Då och då har jag av hövlighetsskäl de facto försökt idka regler som "personlig, inte privat" och höljt vissa mer privata detaljer i dunkel. Och jag blir själv lika irriterad av att läsa det som jag blir av att läsa kryptiska halvmeddelanden på andras bloggar. "Säger man A, så säger man B" ekar i mitt batcavestora huvud. För jämmer och elände! Jag kommer ofta inte ihåg själv vad jag valt att inte berätta, men nog valt att störande ANTYYYDA.

pegaser och underverk

Det har gått en vecka av mitt liv och jag har nästan inte hunnit med. Både nytt jobb, Kvinnoförbundets after work-tillfälle, planeringsmöte kring medborgarinitiativ för jämlik äktenskapslag, vänträffar och gradu avverkades/påbörjades/fortsattes. Veckoslutet har gått i 1) vänskapliga skumpatecken, 2) opera, 3) som talare på nationalspråksseminarium, 4) bröllopsplaneringsbrunch (!) och 5) Borgåbesök hos moster och nyinflyttad syster.

Är typ andfådd.

Bilder från veckan som gått:



Suddig bild på sannerligen sympatisk skumpakväll hos vänner.



Nästa dag sukatde man synnerligen efter Toris hamburgare.



Som vanligt fotade jag frukostar på verklighetsfrånvänt vis.



Promenader i vintersolens glans.



Äta frukt bör man, annars får man skörbjugg och så dör man.



Sallad med allt som är gott.



Frukostar som gör att man orkar med vardagstyngder.



Klistermärke på nytt kontor.

P.S. Fått min ring. Den är vacker som jordens första daggfriska morgon, medan pegaser och enhörningar travar runt, eller ungefär i alla fall.

kvällstankar

Överväger att börja göra performanskonst, bli en samhällsaktör och en fri debattör istället för allt annat jag får för mig att jag måste göra. Släppa mer av mina normativa föreställningar kring hur jag bör leva Ett Liv. Känna livet i mig, inte trånga ramar runt mig.

Något direkt kreativt, skapande, påverkande, utmanande.

supertaggen om söndagar

Jag är störande supertaggad inför nästa vecka, nästan oförskämt och söndagsförbjudet.

Bland annat skall detta gå av stapeln:
  • bokning av semester i Frankrike och Italien (jej)
  • mycket studier och graduplit (bra för psyket)
  • sondering av nya terränger och möjligheter (enigmatiskt, jag vet. Eder Enigma)
  • massa trevliga luncher
  • önskvärt att också hinna t.ex. gymnastisera
  • underskrift av arbetskontrakt med justitieministeret samt påbörjan av det nya jobbet
  • planeringsmöte kring medborgarinitiativ
  • Kvinnoförbundet i Helsingfors after work (delta, på torsdag kl 17-19, Kiseleffshusets Ciao Caffé & wine bar, mingel, skumpa, tilltugg, kvinnliga beslutsfattare och kvinnonätverk, mera här)
  • skumpaträff
  • skall tala om nationalspråksstrategin på HUS-tvåspråkighetsutskottets fest

Sedan är det söndag igen.

Snipp, snapp, snut, now the vecka is slut.

diverse

Haver reserverat festplats för urbant bröllop.

Fått oändligt begär efter Raflas laxsallad med avocado och wasabi (sallad, var min avocadopasta).

Skall nästa vecka skriva under kontrakt för i alla fall några månader jobb. Är förstås väldigt glad över det, men å andra sidan lite uppgiven å min generations vägnar. Långsiktighet är nog inte oss mer givet.

Annars har jag bland annat:



Köpt första hjälp mot vintertorr hud. Rekommenderar varmast: nagelbandskrämen och den vansinnigt väldoftande mandelhandkrämen.



Fått hem silkespapperpackat paket från Net-a-porter. ÅH.



Hittat fullkomligt voldemorthemska bilder från mina känsliga barn- och ungdomsår. Här jag i lila batikblus, virkad spetsväst och lila batiktrumpetbyxor, som KTV-kid.



Vi i dagis. Jag börjar tro att jag egentligen är The Big Giant Head från Third rock from the sun. MESSAGE FROM THE BIG GIANT HEAD.



Bra i mammas famn.



Nians foto. För cool för att le ordentligt. Vill också uppmärksamma er på zikzakbenan. 90-talet, var min dyna.



Ätit på Gran Delicato, lika gott som alltid.



Fått kanske de bästa gåvorna av svärmor-to-be. Champagnemarmelad, anyone?



Sedvanligt ätit och fotat frukost.



Varit på ljuvlig födisbrunch och senare samma dag på Walk like an egyptian-superfest.



Försökt organisera det kaos som föds av plötslig svallvåg av till saker.



Äta bör man, annars dör man.



Varit sömnlös (inte som i Seattle) och heroiskt lagat frukost innan klockan sex. Blev typ tårögd av hur snäll jag ibland kan vara.

En instagram-tillbakablick i valda delar av januariliv.

jag måste väl snart byta namn till fru smillas känsla för blogg

Jag organiserar.

Organiserar program (kan hända att kvinnoförbund och medborgarinitiativ skall räcka till att  hålla min frivillig- och föreningsådra lugn, och hederlig Rättviseförmedling).

Organiserar jobb (kan hända att jag snart får stiga ut ur studieskorna, som känns helt för trånga och ensidiga).

Organiserar bröllop (kan hända att jag förlovat mig - hence the tystnad på en blogg nära dig. Man måste ju lite först bevara sin bästa hemlighet). Om än jag gör denna sjukt tidiga organisering med tungt hjärta. Folk har blivit galna och tydligen måste man reservera allt minst hundra år i förväg och OM man nu vill gifta sig relativt snart visade sig att man måste kasta in sig i Den Hysteriska Stolleken.

Överväger att rymma fältet och ha megaromantische tumisbröllop.

om nya år och gamla slut

Silencio har rådit, tyst det varit i huset (huset). De mindre (eller mer, tolkningsfråga) serafiska sfärerna av världen (a.k.a. världen utanför de vördade internetvågorna) har dock fortgått.

En snabb genomgång av valda delar.

Efter några dagar av juligt lättjefrosseri i soffans tecken vågade jag mig ut. Med stapplande steg intog jag kaffe på Torre och mötte vänner och livet, med förvirrat blinkande ögon.


Det var gott.

Som vanligt avnjöt jag frukostar och fotade dem i freudförtvivlande anda.



Det var gott.

Sedermera förvandlades det magiska vinterlandskapet till en finsk version av Mad Max-dystopi. Enda lagret av skydd mellan det amöbaaktiga vätan och mig själv var Sorel-skor. I och för sig inget illa med det, med dem på mig genpmgår jag en metamorfos som gör att jag likt en tank drar igenom varje pöl jag kan, lyckligt, men bestämt, leende, BARA FÖR ATT JAG KAN.



Firade som alltid först nyår med familj (akademfamiljen spår sitt nästa år tillsammans och äter knackkorv) och med systers kattdyna.


Firade som alltid sedan nyår med bästa vänner. Det var en eminent fest, med fonduekött och vin i överflöd. Det var hemskt roligt och därför har jag bara tagit en bild (är väldigt dålig på att ta feelisbilder mitt i en feelis - därför fotar jag mest mat och VÄNTAN på att det roliga skall börja, i det (s)tillståndet som råder just innan det sprängs, med all förväntan i att vara färdigt finklädd och lite pirrig).


Det nya året började med ganska trötta, men mycket lyckliga, ögon. Och det fanns mycket att fira.



Det var gott.

Resten av dagarna är bara mina.

Tills fredagen infann sig och vi fortsatte fira på Grotesk. Oxsvanssoppa, tartar och biff som hängt i goda sex månader.



Det var gott.



Det var verkligen gott.

Nästa dag ordnade vi brunch åt mina kära syskon och syskonbarn.



Det var så pinsamt att fota sin egna servering att det blev suddigt. Note in memo: fota din mat INNAN dina gäster kommer.


Min minsta gäst var så här fin. Hen var också min tjockaste gäst. Och förstås sötaste.



Nästa dag dukade jag fram frukostpicnic åt två.



Det var gott.

Hade föregående dag rullat undan min Woodnotes-matta och lagt fram babysäkrare golvunderlag. Tyckte det lönade sig att passa på och ordna vintrig frukostpicnic på blommigt underlag a la små bangladeshiska barn. (aaa, det där ass-a:en till "a la" funkar bara inte)



Läste sista Hesaren av sitt slag.



Denna vecka har jag försökt få rätsida på livet och planera framtid och vår och nya bedrifter. Ser framemot många ting, bland annat att äntligen få gradun och studierna färdiga och vill läsa nationalekonomi. Makro- och mikropåverkan i samhällen och sätt att strategiskt organisera detta: ÅCH.



Denna dag började med dagens vanligaste bild i sociala medier: nya Hesaren. Jag är ännu förvirrad.



Och så landar vi i denna dag och i denna stund. Stunden är relativt god och relativt ny (beror på hur vi tolkar abstraktet "tid"), annat är gammalt och allt går framåt.

årsdrömmar

Längtar redan efter nytt år, har en fetisch för nya starter och en fräsch början. Blir nästan upphetsad av tomma kalendrar och anteckningsblock man just köpt. Att få börja fylla dem med tankar och händelser och måla upp en strukturerad och planerad framtid. Ännu då kan man upprätthålla fantasin om en strukturell och planerad framtid.

Sedan kommer livet in i spelet. Och anteckningar blir sällan odödliga, händelser mindre sällan episka och livsomvälvande och mången framtidsvision förblir outlöst. Men framåt bär det, älskar det oundvikliga och hämningslösa med livet. Det är grymt och oändligt och vältrar sig framåt i väntan på ingen.

dagens önskan

Har hittat ett underbart hus i Kottbytrakten och vill plötsligt flytta ut dit likt en nybyggare ungefär och odla äppelträd och finna inre lugn vid öppen brasa.

Karin Palmén

I would drape myself in velvet if it were socially acceptable

Nå mig gärna, karin.hautamakiATgmail.com