konstaterande

Tänker för övrigt aldrigaldrigaldrig göra mig av med min gran. Tänker bli crazy granlady. Älskar allt med konceptet att ha ett träd hemma, med bollar och ljus i.

min jul på instagram

Det började med julshopping på Stockmanns. Jag var zenlugn som en zebra och höll bara en gång på att tappa min nerv i soppan. Då fick jag ett glas champagne. Det hjälpte märkbart.



Jag klädde min fina, fina gran. Den är prydd av allt som är guld och rött och kanske glittrigt. Och en liten fågel. Och cupcakejulbollar. Och några tårtor. och en eller flera rosetter. MORE IS MORE.



Granen i sin fulla prakt.



Allt var ganska julmysigt.



Juläppel och värmeljus.



Duntofflor och wienernougat.



Klementiner och julgodis.



Jag paketerade.



Somriga paket i midvintertider. Det kallar hoppets perspektiv och hangölängtan.



O ja, så jag skaffat en dymo.



Julgodisbord. HUR skall man NÅGONSIN bli av med allt detta?



Frukost innan traditionell julgröt med storfamiljen.



Vi firar alltid jul likt autister. Alltid, alltid samma. Julgröt med rim klockan ett, hos förälderdjuren.



Jag var klädd i julkelänning med den sjukaste tyllunderkjolen. Ser ut som en glad, men röd boll. Sedermera hällde jag vansinnigt mycket glögg på de vita trumpbyxorna, när jag var glöggutdelerska innan gröten.



Jag var glad och klädd i löskrage.



Barns väntan.



Hemma hos mamma och pappa.



Myste i soffan med de vansinnigt söta plyschhundarna.



Tiiitta nu på dem. Kommer för övrigt ett program på Yle FEM i dessa dagar om spanielvalpar. Den är fruktansvärt dålig men visar tidvis de sötaste spanielvalparna och jag ojar och vojar mig här på hemsoffan och mitt sällskpa är fullkomligt övertgad om att jag har något rudimentärt fel i huvudet.


Utvecklingspsykologer och en baby.



Gav bort NIna Björk i klapp.



Och en gåta: Minkä taakseen jättää, sen edestään löytää. Vilket är ett bälte, förstås. (jag vet, mitt dymo:nde blev fult i detta sena skede)



Här lite av egen julklappsskörd. MASSVIS med bra böcker, bland annat  en konstbok om1900-talets Wien och läsande kvinnor och biografi om Wollstonecraft. Och en egen Virginia Woolf-kaffemugg!



När juldagsmorgon glimmade, sov jag efter en sen julaftonssoaré med mina bästa vänner. Sedermera vaknade jag och vi åt skinksmörgåsar beblandat med häst, saltgurka och senap. Vi fann att det var gott. Efter det såg vi på filmer en hel dag och läste böcker.



Julannandagen ordnade jag brunch för några vänner.



Utan skärgårdslimpa är man helt enkelt inte helt lycklig.



Eller gröna kulor.



Eller pink champagne.



Efter dessa dagar känns vardagen väldigt hård och orättvis. Som tur har jag ännu semester och kan kläsa mig fast i overklighetens ridåer och bödda in mig i dun.

önskan

Låt aldrig de här underbara kokongdagarna ta slut, mellan riktig värld och riktig värld. AMEN.

worst apocalypse ever

Tiderna är inte överdrivet julmysiga eller varma.

Men vet ni: en månad är egentligen inte är så lång, och därför är inte tre det heller. Så det är faktiskt ganska snart april, vilket är en vårmånad och ett löfte.

Att sånt.

JAG VILL Å VARA MED! JAG VILL Å!

JAG VILL JU OCKSÅ DELTA.

Vad heter du och hur gammal är du?

Karin. 28. Måste tyvärr fundera lite för länge.

Vad kännetecknar dig? Frisyr, gångstil, längd, humor?

Lagom rund kvinna i sina bästa år. Drick skumpa med mig i morgon och du får bilda dig en egen åsikt. Jag lovar försöka charma de symboliska byxorna av dig.

Varifrån är du och var bor du just nu?

Jag är från Helsingfors och bor i Helsingfors. Tvingades ut till stäppen Esbo av mina onda förädrar ett tag där, men var lugna, är tryggt tillbka sedan flera år.

Hur bor du? I ett eget hus ute på landet eller i en överprisad etta inne i stan?

Tycker frågan är ledande och dåligt kamouflerad landeromantik. Kunde lika gärna stå "bor du i ett depressivt ensamt hus i det övergivna skogs-Finland eller i en ljuvlig lägenhet inne i mysiga stan?". Svarar det senare, förstås.

P.S. Tilltalas förstås också av apelträd i blom och så, är inte riktigt lika hård som det förra KUNDE tyckas andas.

Vad sysslar du med, har du jobb eller skola, möjligtvis bådeoch?

Jobbar för tillfället med ett regeringsprojekt, och herrejemine det har varit intressant. Snart slut med det och då får vi se vad som hända skall. Samhällsvetare så där till vardags.

Vad har du tidigare jobbat med eller studerat?

Har jobbat med allehanda, bland annat piercingar, forskningsassistent, i Bryssel, kommissionen i Finland, tutroprojektsekreterare, städare, café. Studerat på statsvetenskapliga (ännu lite kvar, va?).

Vad gör du till fritids, vad är dina hobbyn?

Älskar vänner, böcker, debatter, feminism, samhället, psykologi, psykoanalys, Freud, djur, tidsskrifter, konst, kläder, mode, promenader, design, tobak, skumpa, sociala medier, bloggar, frukostar, filmer, musik. Ibland måste man väl JUMPPA och så för att inte få blodpropp i övermorgon eller så. Simma tycker jag på riktigt om.

Civila status? singel/sambo/gift/barn/hund?

Jag sällskapar med världens mest internetskygge man, som VÄGRAR delta i "bloggar" och så. Så ni får nu leva i ovetskap.

Vad vill du förmedla med din blogg? Diskuterar du viktiga frågor, skriver om din vardag, en drös vackra bilder?

Jag är hemskt oseriös med mitt bloggande. Man kunde också kalla det ombytlig i mitt bloggande. Ibland måste man skriva små manifest om jämställdhet, samhällsanalys och låg röstningsprocent, ibland måste man posta ljusröda bilder på sin mat. Elelr rada upp fruktansvärt tråkiga saker man gjort i sin vardag. För det bara blidde så.

Vad tänkte du göra på Bloggpriset, festa huvudet av dig eller hem tidigt?

Oroväckande många tycks vara hejdlöst ordentliga och vettiga när det kommer till deras festplaner. Jag är ju alltid måttfullheten själv i det mesta jag gör och gissar därför efterfest till halv sju för egen del.

vision och verklighet

Jag är lagren på lager. Jag är fryppla strumpbyxor i ylle och långärmade i fyra ulliga lager. Jag är filtscarfen och jag är sanningen.

I jämförelse med den gråa vätan som omslöt oss som dementorer är detta hundrafalt bättre (intressant hur många tycks ha föredragit det tröstlösa mörkret, smaken är verkligen delad som en snöig bak), men hurr, hurrhurr, denna morgon i snöig väntan på spårvagnar. Än en gång kunde jag enbart delta i min vän Tolkiens tankar i form av Samwise Gamgee: snö och kyla är mycket bra, så länge man följer med det från värmen i sin säng/fåtöljen vid brasan/soffan och den där eviga PLÄDEN.

Älskar vetskapen om kyla när jag sitter och bygger bo i allsköns värme. Den huggtandade verkligheten, som biter sig fast i en direkt man lämnar sitt hem, är däremot mindre älskvärd. Men snart, rikigt snart har jag semester i dagarna fyra och som jag tänker poetiskt blicka ut genom isiga fönstergluggar och visa långnäsa åt alla stormar.

fria dagar

Torsdagen var en av de bättre lediga dagarna.

Det hela började förstås med frukost. Frukost and me, forever and ever ever.



Sedan  besökte jag frissan och fick rött hår och kaffe och skumpa.



Efter detta dallade jag runt på stan. Bland annat Akademen fick härbärgera mig.



Drack kaffe på torre och beundrade mina nya böcker.



Hittade mycket bra böcker.



Sedan tillbringade jag resten av kvällen och nästa dag med Ledarskapsakademi och alldeles underbara människor och talaren. Vi har det så bra varje gång vi träffas. Denna gång träffade vi bland annat Maria Wetterstrand och Wärtsiläs förra konsernchef samt åt middag med vy på Torni.

Efter fredagens akademi rusade jag genom storm och drivor till Ständerhuset på statsrådets julfest.



Statsministern önskade alla välkomna.



Vi fick verkligen god mat, men inte ens jag täcktes fota den.

Efter den festen fortsatte jag vidare på en kväll som visade sig vara en av de roligare på länge. Vi har dansat, sjungit, druckit jallu, hittat på dikter i dörrmäns ära och berättat om det konstigaste vi sett i våra liv.

Först i dag har jag börjat samla mig efter den kvällen. I dag har jag bland annat läst i min nya bok om nakna män. Jag har också beundrat min nyaste väska.



Promenerat genom de sibiriska gatorna til mor och far. Där drack vi kaffe och åt chokladcroissanter. Jag höll brandtal om orättvisan med medelålders män som äter russin ur samhällskakan och att det är SLUT NU. SLUT NU, hör ni mig. Ert tolkningsföreträde får lov att vara slut och vi slutar dansa med i er dans som gynnar er. Nu hävdar vi vår rättt och ser till att majoriteten av beslutsfattarna representerar dagens värld.



Jag vinkar dock fredligt åt er. Tyckte märkbart mycket mer om hunden på bilden än dagens ledarskribent i HS.


den gode egon

Har fått en alldeles fantastisk konstbok, "Nude men. From 1800 to the present day".

Bara essäerna är kittlande fina.



MEN vissa mycket intressanta verk fattas helt ur den. Titta fast på den unga Schieles verk, mycket fina:









Megaedit: vihi fanns schiele med!

dagens extra från medelåldersvärlden

Dagens HS erbjuder på djupsinniga betraktelser på hur "vi" skall bekämpa de ekonomiskt kärva tiderna, ugnsheta tips från en medelålders man! En lite handbok i hur rädda hans värld, i vilken han besitter tolkningsföreträdet och pengarna.

Bland annat tycker denna samhällets herre och hidalgo att arbetslöshetsstöd och studiestöd skall drivas neråt och vi skall ha unga att jobba för mycket mindre löner. Hurra! Alltså något som inte berör honom. Jag kunde ge mig in på en mer detaljerad ratning av denna vidunderligt vansinniga text, men väljer att endast fråga: hur skulle han månne reagera om vi istället drog ner på pensionerna, säg med 2/3? För det är pensionerna som kommer att kröka de ungas rygg mer än det mesta andra.

Är det rätt att allid kräva att de unga, som inte orsakat dilemmat, skall betala för det? Att söka efter syndabock med ljus och lykta gynnar ingen, men detta är en besk soppa som måste ätas av flera och göras bättre med humana medel, inte selektiv svångrem kring de unga i landet. Han uttrycker i sutet av texten att genom att vidta hans föreslagna åtgärder kunde alla få medborgare kunna lita på att samhällets löfte om trygghet uppfylls, även den åldrande generationen. Enligt hans recept är det endast den åldrande generationen som skulle få det löftet uppfyllt, med de yngres ryggskinn som betalmedel.

iaktagelse i repris

Tycker det är ganska intressant hur det tycks vara fullt okej att säga att högljudda personer/människor som tar utrymme är lite äckliga, störande och obehagliga, medan hujedamig den som skulle våga säga att den finner tysta/blyga människor obehagliga och störande.

EDIT: Insåg att detta kunde tolkas som om jag fann blyga eller tystlåtna männiksor störande. Så är inte fallet. Jag har däremot svårt med att förstå varför man a) överhuvudtaget skulle behöva kritisera människors personlighetsdrag och hur extroverta eller introverta de är och b) tycks relativt oproblematiserat kritisera vissa sorter av drag.

Karin Palmén

I would drape myself in velvet if it were socially acceptable

Nå mig gärna, karin.hautamakiATgmail.com